En blogg från hjärtat på en trasig mamma. I den ena handen, håller jag ett barn, som bor i himlen. I den andra handen håller jag två barn som bor kvar på jorden. En blogg om att tvingas överleva en tragedi av värsta slag.

torsdag 17 oktober 2013

Ligger back...

Tack för alla sms, mina allra käraste...
Jag ligger så "back" i svarandet, men jag läser allt...
Jag vet, att ni inte har några krav på mig, men just dessa sms behövs svaras på, och det kommer efter hand!
Just wanted you to know...

Pussåkram/S



onsdag 16 oktober 2013

Gammalt inlägg...

Snubblade av misstag in på ett gammalt inlägg.
Från förra året.
Bröt ihop totalt.

"måndagen den 17:e september 2012

Överlevnad...
Det är där vi är just nu...
Om vi lyckas få i oss alla mål mat varje dag, sköta hygien, toabesök och blöjbyte, sömn och få en nypa frisk luft är det en vinst.
Högre krav på livet än så fungerar inte just nu.
Så till omgivningen, ni får ursäkta om vi inte är med riktigt socialt nu.
Vi kommer tillbaka när denna utvecklingsperiod är över.
Om vi överlever vill säga...

Kram Sophie"

Nä, det gjorde vi inte...
Vi överlevde inte!
Tänk så många uttryck vi använder varje dag, utan att veta vad som kommer att hända nästa dag, nästa vecka eller månad...




Kräk, Kristaller och färgen svart!

Tekla vaknade med feber inatt, kom över i vår säng och kräkte sen ner både sig själv och sängen.

Henrik fick åka akut till vårdcentralen igår och fick konstaterat kristallsjukan.
Dessutom vaknade han förkyld och hängig idag.

Jag har ångest.

Och världen är svart!



Ner i jorden...

16 oktober 2012 hissades kistan med min son inuti, sakta ner i jorden...
Idag för ett år sedan.
Idag finns ingenting kvar.
Bara jord.

I ett år har vi gått till kyrkogården varje dag.
Vill vara nära, det som inte längre finns.
Och jag krattar löv och tänder ljus, som besatt...
Måste alltid vara ljus.


måndag 14 oktober 2013

?

Älskling, vad hände?
Varför lirkade du dig ur min hand?
Varför sprang du ifrån mig?
Mitt lilla hjärta, vad hände?

Nu är du där.
Jag är här.
Så såå långt ifrån varandra.

Jag mår så illa utan dig.
Så illa.

Idag sa jag till Henrik:
- Nästa gång du och Tristan letar mask till fisket häruppe, så kolla här vid stugan, såg massor nyss.

???

Vad händer med mitt huvud?
Tristan har aldrig varit med i stugan.

Människor försöker trösta...
"Han är alltid med dig"
"Han finns i ditt hjärta"
"Du har era minnen för alltid"
"Ni ses igen, han väntar på dig"

Men dom vet inte.
Förstår inte.
Hur skulle dom någonsin kunna det?
När jag inte ens själv förstår?

JAG VILL KRAMA MIN ONGE NU!!
Nu nu nu.
Ge tillbaka honom nu.


Sann Skåne-tös




- Mamma, vad e de konstig mjölk? (+ fejkskratt)
- Det är en annan sort här.
- Tekla tycker inte god, min blåa och "ranga" (orange) hemma är god, sååå såå jättegod!!

Jahapps, det funkar bara med skånemejerier till en sann skånetös!!

(Att hon ens märker skillnad)

söndag 13 oktober 2013

Föräldrar se hit!!

Här kan ni lära er ett och annat klokt, om barn och föräldrarskap.
Vi föräldrar blir aldrig fullärda och vi vet definitivt inte alltid bäst!

Mycket vettig människa, som skriver fantastiskt klokt om människor (barn) och människor (vuxna)!!

En bra föräldrar kan se sina egna brister och lyssnar till andras råd och tips, tar till sig det som behövs och använder sig av det!

http://petrakrantzlindgren.se/

LÄS!!!



Pyssel i stugan

Försöker lindra min ångest genom att beundra mina älsklingar, som höstpysslar framför brasan.








Sophie, släpp nu alla bittra, oförstående människor, som dömer utan kunskap.
Som utgår ifrån alla människor är likadana.
Som är så uppe i sitt eget, att dom inte ger folk en chans, att förklara.
Släpp inte in dom.
Låt dom inte komma igenom ditt filter.
Koncentrera dig på dina hjärtan nu!
Se så fina dom är!





Bad people go away!!!