Jag såg inte när dom bar iväg honom.
Tekla skrek.
Jag bar henne.
Dom ledde bort oss en bit.
Vi fick filt, omringade av brandmän och ambulanspersonal.
Jag berättade att tåget kört på honom.
Att han lirkat sig ur min hand och sprungit ut.
Jag berättade.
Men jag såg inte när dom bar iväg honom.
Jag såg inte när han åkte iväg.
Jag fokuserade på Tekla, som skrek hysteriskt.
Jag hörde inte ambulansen.
Var sirenen på?
Jag såg inte blåljusen.
Var dom på?
Ingen frågade om jag ville åka med honom.
Fanns det plats?
Mitt hjärta blöder.
Det sliter sönder mig.
Jag skulle ha åkt med honom.
Jag är hans mamma.
Jag skulle hållit hans hand.
Jag skulle suttit vid hans sida i ambulansen.
Varför gjorde jag inte det?
Han åkte ensam med främlingar.
Min lille älskling, förlåt att mamma inte åkte med dig.
Jag förstod inte, jag visste inte om jag fick, jag såg inte när du åkte iväg.
Ingen berättade att du åkte iväg.
Förlåt, mitt älskade hjärta, att jag lämnade dig ensam i ambulansen.
Hans söndertrasade mössa låg slängd i gräskanten.
Vet inte vem som flyttade den dit.
Jag sa "där ska inte hans mössa ligga, jag måste ha hans mössa"
Den trasiga mössan såg jag ligga under vagnen sen.
Hans jacka också...
Älskade, fina Sophie. Så mycket du bär på, så många funderingar du har och så mycket sorg. Jag kommer aldrig någonsin förstå varför livet gjorde så här mot er. Varför får en så här hemsk olycka hända, vad är meningen med livet då?
SvaraRaderaHar du i efterhand fått prata med eller träffa personalen som var där? De kan ge dig svar på mycket av dina frågor. Man behöver alla pusselbitar för att kunna hantera sorgen och någon gång ha fått alla bitarna på plats. Tror att du behöver få alla svaren.
Stor, varm kram hjärtat <3
Får inte över min känsla i ord. Gör ont i hela själen att läsa. Så många frågor du har. Så många funderingar. Kan du söka upp någon ambulanspersonal och prata med? Önskar jag kände dig. Pia Å
SvaraRaderaen varm KRAM i mörkret.
SvaraRaderaTänder ett ljus för Er. Ber en bön och tänker på Er!
/Maria
Fina Sophie... Jag önskar att jag hade tröstande ord till dig, men det finns inget jag kan säga som tar bort din smärta och ångest. Jag är så ledsen för er skull, önskar jag kunde vrida tiden tillbaka.
SvaraRaderaAlltid i mitt hjärta.
Varma kramar❤
Det gör så Ont Shopie!! önskar så inerligt att jag kunnat göra nåt för dig vännen!!!Bamsekramar å styrka /christel
SvaraRaderaIdag finner jag inga ord, det gör så ont! En klump av ångest i kroppen, tänker...om jag känner så här, hur mycket mer känns det då inte för dig...varje dag, om o om igen!
SvaraRaderaJag önskar det fanns något jag kunde göra!
Kärlek o kramar <3 /Anna
Orden räcker inte till när jag läser dina rader, det gör så ont i mammahjärtat att ni ska behöva gå igenom detta. Att ni för mig helt okända människor kan lämna sådana spår i mig. Att den lille pojken saknas fast att jag aldrig sett honom mer än på fina foton du lagt ut.
SvaraRaderaMånga varma kramar till dig, din man och Tekla, från Elin A
<3 Tristan <3
Du har min mail Sofie <3 Den dagen du orkar svarar jag gärna på de frågor jag kan. Du väljer när och hur......kram på dig.
SvaraRadera